måndag 18 januari 2010

Been a long tajm

It's motherfucking spring folks!


:D:D:D:D:D WOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO immabe immabe imbabbabmaba

ida hade ja å bettan ett moment. Ring, mejla eller faxa för mer info.

Adjöken, snart studde! :D (L)

onsdag 15 juli 2009

WOHOOOOOOOOOOOOOOOOOO!

Who's going to Stockholm to see Muse this October?!?


Jäg! :D
Nån annan?
Ha de najs! :D

onsdag 6 maj 2009

Wow! Bloggen lever fortfarande :O


Fyfan va ja längtar t sommarlovet! Fan va de ska göttas då på alla sätt å vis =) See ya! :)

måndag 16 februari 2009

Halloj :)

Inte skrivit på rövlänge men nu gör jag det lite :)
Det är vår schnart!!! :D


lördag 13 december 2008

...

Hej

Inte skrivit på länge för att ja inte haft lust, tid eller ork. Men nu måste ja bara avreagera mig lite på den jävla reklamen om smalidealet och allt. Framförallt på dom som skapar smalidealet och får oss inpräntade att "nämen vadå, att vara smal är ju fint". Wow, e det så konstigt att vi tycker det när vi får tusentals intryck inpressade i hjärnan att smalt och brunt är fint blablballba... t.ex. parfymreklamer med retuscherade, smala tjejer, ÖVERALLT. Att vara lite mullig är faktiskt mycket hälsosammare än att vara så smal och det är DET som borde vara idealet. Inget jävla Aldrig-äta-godis-och-ligga-i-ett-solarium-och-göra-situps-idealet.

Folk blir ju förfan helt hjärntvättade! Bäst av allt borde vara om reklamen visade att vi faktiskt är 6 miljarder olika individer med olika gener och förmågor, genom att visa alla olika kroppstyper som finns och det fina med dom. Så skulle vi slippa de ökade bulimifallen och andra hemska utseendesjukdomar.


Hatar dom som skapat reklamen och det sjuka smalidealet - Ni mördar folk för pengar!

Nu känns det lite bättre. ^^

Ha en gó kväll! :P

tisdag 11 november 2008

Erkänn sant

När jag var liten
Av: Jonas Gardell

"När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum, jag hade makt att
förvandla världen eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla.

Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."

tisdag 14 oktober 2008

En buss kommer lastad med höstdepression

Idag när ja satt på bussen tänkte ja på hur jävla tråkiga busspassagerare kan vara. Varje gång man stiger på bussen med glatt humör och ett leende som räcker enda bort till tanten i hörnet så är det som att stiga in i en illaluktande, deprimerande oas full av ångest, nedstämdhet och stress. All glädje bara rinner av en. Man sätter sig på ett eget säte, minst ett steg bort ifrån någon annan och kniper käft.

Många sitter med sina iPods-hörlurar så långt intryckta i öronen så att öronvaxet ber om luft, andra sitter och räknar vägsträck och andra sitter på innersätet trots knökad buss och pratar i telefon. Vissa ljushuvuden låtsas t.o.m. att prata i telefon. Ioförsig så längtar jag till den dagen då jag får asgarva när någon ringer till telefonen på riktigt och blodet åker upp till ansiktet lika snabbt som vägsträcken flyger förbi utanför fönstret.

Men jag längtar mer till den dagen då jag själv, eller någon annan snubbe som är lika cool som Napoleon Dynamite vågar gå in på bussen och bara skita fullständigt i allas trötta blickar. Nicka lite gött åt busschauffören och sätta sig bredvid första bästa person. Sådär som de goa, spontana spanjorerna gör. Kanske hålla en liten pratstund eller två. Om vädret, dagen, minnen. Skulle det inte vara lite trevligt att bryta de svenska traditionerna så säg. Och tänk vad mycket nytt folk man skulle lära känna, kära hjärtanes!
Whatever om det blir pinsamt tyst efter att man pratat lite liksom. Vi svenskar är ju så rädda för pinsamma tystnader så att vi bajsar i brallan så fort det blir tyst i 2 sekunder. Men av vilken anledning? Att det inte pratas kontinuerligt är väl bara ett bra tecken på att man inte sitter och rapar ut skitsnack hela tiden? När folk verkligen börjar slappna av och skita i om "änglar går genom rummet" kommer Det svenska folket bli goare, och vips - så är de pinsamma tystnaderna borta. Man pratar helt plötsligt för att man gillar att göra det, inte för att man måste.

Så plugga ut hörlurarna, sätt dig på yttersätet, plocka fram ditt största mod och öppna upp hela din famn mot nästa skräckslagna fortfarande lika svenska snubbe som går på bussen. Han blir säkert livrädd, men han vänjer sig snart. Ni pratar om lite allt möjligt och han börjar bli alltmer bekväm i kläderna. Ni pratar om presidentvalet, hur mycket ni börjat gilla skogshuggarskor bara av en slump och om hur mycket ni saknar att det fanns snö i Sverige. När ni väl pratat om alla olika givande och totalt meningslösa sakerna mellan himmel och jord så vet ni att det i alla fall är en sak som inte saknas i Sverige längre - socialt och gött folk på bussen!
Peas out.